En person som ensam har gjort mer för mänsklighetens andliga utveckling än någon annan de senaste århundradet har gått vidare till nästa stora tripp;

.

.

.

Albert Hofmann

Jan 11, 1906 - Apr 29, 2008

Summary

Albert Hofmann was born in Baden, Switzerland in 1906. He graduated from the University of Zürich with a degree in chemistry in 1929 and went to work for Sandoz Pharmaceutical in Basel, Switzerland. With the laboratory goal of working towards isolation of the active principles of known medicinal plants, Hofmann worked with Mediterranean squill (Scilla maritima) for several years, before moving on to the study of Claviceps purpurea (ergot) and ergot alkaloids.

Over the next few years, he worked his way through the lysergic acid derivatives, eventually synthesizing LSD-25 for the first time in 1938. After minimal testing, LSD-25 was set aside as he continued with other derivatives. Four years later, on April 16, 1943, he re-synthesized LSD-25 because he felt he might have missed something the first time around. That day, he became the first human to experience the effects of LSD after accidentally ingesting a minute amount. Three days later, on April 19, 1943, he decided to verify his results by intentionally ingesting 250 ug of LSD. This day has become known as "Bicycle Day" as Hofmann experienced an incredible bicycle ride on his way home from the lab.

In addition to his discovery of LSD, he was also the first to synthesize psilocybin (the active constituent of 'magic mushrooms') in 1958. Albert Hofmann, known as the 'father of LSD', continued to work at Sandoz until 1971 when he retired as Director of Research for the Department of Natural Products. He continued to write, lecture, and play a leading role as an elder in the psychedelic community until his quick and relatively painless death from a heart attack at the age of 102.
.

( http://www.erowid.org/culture/characters/hofmann_albert/hofmann_albert.shtml )

(Uppdaterad 30/4 med hjälp från Azale) 

Sannolikt det mest politiskt inkorrekta jag skrivit på rim, men när min perverterade musa parkerar sig på mina axlar har jag inte mycket till val.

Smått influerat av Edward Goreys "The Gashlycrumb Tinies", för vilket jag ber herr Gorey 1000 gånger om ursäkt:

(Observera vänligen att detta inte är menat som vare sig uppmuntran till droger, romantisering av missbruk eller för den delen kritik.

Det är poesi, inte ideologi.)

A for Adrenochrome driving you mad
B for B-Carbolines from Harmal to be had
C then is for Cannabis, the stoners first choice
D is simply DMT, giving God a voice

E comes from Extacy, when raving and hugging
F is for Fentanyl thats far to strong for drugging
G gives us GABA produced in your own brain
H stands for Heroin that takes away both life and pain

I for Indole Alkaloids found in the Nighshade
J is for java, for coffee simply made
K is for Ketamine letting your subconscious speak
L must be LSD, not for the weak

M comes from Morphine, master of sleep
N is Nitrous Oxide for a laugh belly-deep
O is King Opium from fields of white and red
P means only PCP that leaves your soul dead

Q might be Qualudes, a hit from the past
R is for Ritalin making your mind fast
S can be ´shrooms, but not the ones for soup
T is all the Tryptamines, a pretty large group

U meaning "Uppers" that keep you on your toes
V is for Valium, it takes away your woes
W is the Wormwood, la feé Absinthé of old
X is for Xanax, knocking you out cold

Y is for Yagé from the jungles of Brazil
Z gives us Zopiclone, and thus out list´s fulfilled!

Idag kom beskedet - tjänsten som Amanuens vid sektionen för Hälsa och Samhälle här på högskolan blir min nu till hösten!

Min nuvarande anställning går ut 27/8, och dagen efter startar den nya.

Riktigt jobb, riktig lön.

Happiness. Yessss...I am happy. Immortalize the moment!

Oooookey, ännu en natt fylld av mitt undermedvetnas smått bisarra kaleidoskåp av bilder, historier och totalt obegripliga äventyr;

Vandrade runt i en totalt öde stad som jag *tror* var Halmstad, men det fanns inga människor eller djur över huvud taget. Samma känsla som jag har i vaket tillstånd just nu, att vara lite utanför verkligheten, var många gånger starkare och nästan omöjlig att ignorera. Efter ett uppehåll där jag inte kommer ihåg vad som hände, fick jag reda på att det faktiskt varit den känslan ihop med min eskapism som gjort att jag "knuffats ut" ur vår vanliga dimension/verklighet/rum-tid, och istället hamnat i det mellanstadie som de döda tydligen vandrar i innan de kommer vidare, var nu "vidare" skulle vara för någonstans...Konstigt nog var det aldrig skrämmande eller obehagligt, utan bara lite främmande.

Lite senare gled detta över i nåt slags skogslandskap där jag först letade efter sagoväsen, för att sedan försöka undvika dom och tillslut tappade bort mig i ett enormt träsk.

Ytterligare lite senare, precis innan väckarklockan ringde hörde jag för tredje natten på kort tid samma grova, lite raspiga röst säga åt mig (oss?) att: "Stäng av maskinerna!" denna gång sa han/den det på svenska, och det lät ännu mer bråttom och viktigt.

Någon försöker säga mig någonting, men be damned om jag kan komma på VAD!?  

Satt och undrade för mig mig själv hur i helvete man kan vara oktober-deppig och totalt asocial och...utanför...i brist på andra ord i det här trots allt underbara vädret...

Säg efter mig: Hooray för internet;

Två svar på frågan:

1.

U.S National Library of Medicine:

"Some people experience a serious mood change when the seasons change. They may sleep too much, have little energy, and crave sweets and starchy foods. They may also feel depressed. Though symptoms can be severe, they usually clear up." When the depressive symptoms occur in summer rather than winter, the condition is often referred to as reverse seasonal affective disorder (RSAD) and may include some feeling of anxiety"

Underbart upplyftande att få bekräftat, right?

Seasonal Affective Disorder, min trogna vän (?) med världens mest passande förkortning :/

Och vad är den vetenskapens råd och svar på detta? Jo, det finns i följande underbara sångtext. Läs och njut av:

Firewater - "Psychopharmacology"

Ur fas med verkligheten igen.

Det är fantastiskt om än kallt vårväder, och gårdagskvällens nästan milslånga promenad i strålande sol var helt gudomlig, men det är något som inte stämmer. 

 Känner mig som... tja, som en gammal film där textningen inte är riktigt synkroniserad med ljud/bild. Inte första gången, men inte mindre obehagligt för det. Det ska finnas någon flashig psykiatrisk term för den kroniska varianten av det här, men hittar den givetvis inte just nu. Typiskt.

Är mest rädd för att det är ett tecken på att min depression är påväg tillbaka. Har kunnat hålla denna kroniska följeslagare på avstånd det senaste året, och vill *inte* hamna där igen.  

Brukar oftast landa i det här smått bisarra känsloläget efter att ha legat sömnlös ett par, tre nätter i sträck... vilket jag för en gångs skull inte har gjort. Andra alternativet är att mitt dröm-arbete (dagbok - nattbok? -  och djuptolkning) börjar få samma "biverkningar" i brist på bättre ord som förra gången jag verkligen tog tag i det, och att drömvärldens icke-realism börjar färga av sig.

Är det ens möjligt, förresten?

Nevermind.

Jag har inte mycket till liv på dagarna, och nätternas äventyr är - om än ofta sjukt obehagliga - den närmaste möjligheten jag har till nåt som påminner om intressanta upplevelser.

Perdurabo! Jag *skall* uthärda.

Har ingen större lust att lägga ner arbetet nu när jag äntligen börjar komma ihåg mer och mer av mina drömmar och de dessutom  börjar bli (skrämmande) intensiva fenomen för alla sinnen.

Om den här o-synkade känslan stannar kvar finns väl risken för att man blir galen på riktigt... men hellre psykotisk än uttråkad, tror jag. 

My geekness, it´s overwhelming!

Sweeney Todd-kostymen jag pratat om i ett oar tidigare inlägg fastnade på kort, så varför inte visa upp detta konstverk, denna magnifika reproduktion?

Well...det var i alla fall skoj ;)

Nu återstår bara att hitta en snygg kopia av kniven han har i filmen, i övrigt så är det nog klart. 

Kick Ass! "Reaper´s Gale", nya delen av Steven Eriksons episka fantasy-serie, kom idag. 1300 sidor ren extas.

Hemlox = Happy :)

Eller episk, förresten?

Läs: Så jävla ofattbart stor, magnifikt komplicerad, hysteriskt invecklad och praktfull världsskildring där till och med huvudpersoner kan dö, och med en story som man inte under några omständigheter kan förklara utan att själv skriva runt 1000 sidor. Malazan-serien är i relation till "episk", vad en atombomsexplosion är i relation till en 5-öres smällare...

Och just det ja...

Ruskigt skum dröm i natt; vaknade 3 gånger nästan direkt efter varandra av att en barsk, lite skorrande mansröst sa "Turn off the machines!", och lät som om det var något jätteviktigt som måste göras omedelbart.

 WTF?